🎧 Vill du lyssna istället?
Det här blogginlägget finns även inläst som ljudblogg.
👉 Klicka här för att lyssna på Spotify: #9 Från frisör till entreprenör -Del 2, Som ljudblogg på spotify
Min dröm, mitt varumärke – och varför jag aldrig ger mig
När livet förändrar vad man vågar
2016 kom nästa livskris.
Jag kände att något var fel i kroppen. Jag var sjuk – men ändå inte. Något stämde inte.
Och samtidigt var jag äntligen lycklig.
Jag hade ett bra liv, ett bra jobb på Maria Nila.
Jag fick göra det jag brann mest för – utbilda frisörer. Jag reste. Jag levde.
Så sitter jag där, hos läkaren, för att få svaren på proverna.
Han tittar på mig och säger:
“Jag är ledsen, men du har cancer.”
Skit. Helvete. Det är kört.
Vad gör jag nu?
Plötsligt tvingades jag se på livet med nya ögon.
Och ännu en gång tänkte jag:
Den här lilla jäkla cancern ska inte få bestämma över mitt liv.
Den får en liten stund av mitt liv – jag ska ta fajten – men sen får den följa med.
Den får åka med i baksätet, inte sitta bakom ratten.
Inte för att jag trodde att jag skulle dö – men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var en av de tuffaste tiderna i mitt liv.
Samtidigt gav det mig insikter.
Jag ville inte längre leva med en fot på bromsen.
Jag ville inte vara rädd för att testa nytt, eller att gå efter mina drömmar.
Att skjuta upp det man egentligen vill.
Att vänta på rätt tillfälle.
Att vänta på någon annans klartecken – det fanns inte längre i min värld.
Och kanske känner du igen dig?
Kanske har du också tänkt: "En dag ska jag…"
Men varför inte nu?
Jag tror man förändras på djupet när man möter något som hotar ens trygghet.
Det som skrämde mig förut – att ta risker, att misslyckas, att börja om – blev mindre än rädslan för att stå kvar och inte ens ha försökt.
Idag är jag tacksam för cancern.
Inte för att jag önskar att jag hade behövt gå igenom det – men när jag ändå tvingades, så tog jag med mig något viktigt.
Det gav mig styrkan att leva mitt liv, leva mina drömmar.
Vi har bara ett liv – och det är vårt ansvar att göra det bästa av det.
2019 – året då jag satsade allt
Det var nytt år.
Varje nyårsdag brukar jag sätta mig ner och reflektera över året som gått – och samtidigt sätta nya mål för det som ligger framför.
Vid den här tiden jobbade jag med att synliggöra och utbilda inom Y.S.PARK, ett japanskt high-end-varumärke för professionella frisörverktyg.
Jag älskade det – både varumärket och att få sprida kunskap om hur viktigt det är med rätt verktyg och rätt kunskap.
2019 var också året då jag skulle fylla 50.
Jag hade burit på en dröm i sju år, men livet hade kommit emellan varje gång jag varit på väg att förverkliga den.Och så kom insikten:
Om jag inte gör det nu – kommer jag aldrig att göra det.
Jag bestämde mig: Det är nu eller aldrig.
Så jag slutade på mitt jobb, tog alla mina sparpengar – och gick för min dröm.
Jag började arbeta 100 % i mitt eget företag och satte mig ner för att skriva den bok jag själv hade behövt i början av min karriär.
Ingen visste om det skulle fungera. Inte ens jag.
Men jag visste att jag hellre ville försöka – än leva med frågan tänk om.
Det var inte mod som drev mig. Det var ärlighet.
Jag var ärlig mot mig själv.
Och ibland är det den enda superkraften vi behöver
Att skriva boken som inte fanns
Jag hade samlat på mig kunskap i sju år – nu skulle jag bara få ner allt på papper.
Men var börjar man när man ska skriva en bok?
Jag hade hatat varje gång vi skulle skriva uppsats i skolan. Det var inte min grej.
Jag är frisör. Och ja – ni vet. Det akademiska är kanske inte vår starkaste sida. Vi är de kreativa.
Men jag bestämde mig. Jag började få ner allt det som fanns i mitt huvud.
Layouten fick vi lösa senare.
På den tiden bodde min son i Madrid, så jag åkte ner till honom – en vecka i januari, februari och mars.
Varje gång satte jag mig på en restaurang vid torget och skrev. Från morgon till sen eftermiddag, varje dag i en veckas tid.
Sedan åkte jag hem, bearbetade texten jag hade skrivit – och nästa månad gjorde jag samma sak igen.
För mig ska färg vara tydligt, enkelt och roligt.
Men när jag själv jobbade som frisör – då var det inte det.
Jag tyckte det var svårt att förstå.
Företagen använde ord och uttryck som var komplicerade och främmande.
Jag förstod dem inte.
Men under min tid som frisör, lärare och utbildare tvingades jag bryta ner kunskapen – tills den blev tydlig. Enkel.
Och då blev den också rolig.
Boken blev mitt sätt att samla all den kunskap, tydlighet och enkelhet jag hade byggt upp genom åren.
Allt det som frisörer ofta inte får höra.
Allt det som många har lärt sig “på känn” – men aldrig riktigt förstått.
För mig var det viktigt att boken skulle vara:
-
ärlig
-
tydlig
-
pedagogisk
-
lätt att läsa
Jag ville ha mycket bilder – bilder som talade för sig själva.
Och den fick inte vara styrd av något varumärke eller någon trend.
Framför allt ville jag att den skulle vara användbar i verkligheten, varje dag i färgrummet.
Texten var klar. Bildidéerna var klara.
Nästa utmaning: layouten.
Hur skulle jag få ihop allt?
Jag hade en stark inre bild av hur jag ville att boken skulle se ut – men hur tusan gör man?
Så hittade jag ett företag.
Och en kvinna.
Vi klickade direkt – och hon kom att bli en viktig del i att förverkliga min dröm.
Hon förstod min vision direkt.
Och hon tog mina tankar – och översatte dem till skärmen.
Och just där – vid det lilla torget i Madrid – med anteckningar, sangrian och tankar som flödade ut genom fingrarna – hade något börjat att ta form.
Det var inte bara en bok.
Det var början på något större.
Något som skulle förändra mitt liv.
Och kanske – om allt gick som jag hoppades – även förändra hur vi utbildar, tänker och jobbar med färg.
Men det visste jag inte då.
Jag visste bara att jag skulle fullfölja min sju år långa dröm.
Jag var redo att satsa.
Nästa steg?
Att förvandla visionen till verklighet.
Och det är där vi fortsätter i nästa del.
Då tar vi steget från vision till verklighet – och vad som egentligen hände när världen stannade.
/Camilla Rörstrand